2011-09-28 19:49:23

Givetvis fanns det en otroligt stor lust att se på obehagliga saker när man var liten och jag har alltid facinerats av känslan man får när man blir riktigt rädd.

Redan på lågstadiet  började jag utöver mina försök till att frammana demoner med hjälp av min wiccan kompis och hennes ouija bräde att maniskt leta reda på olika udda och läskig filmer. Skumma filmer vart min största passion och glädjen över att få briljera inför vänner med mina funna skatter var bland det bästa jag visste. Ofta såg jag filmerna själv på förhand för att sedan kunna observera mina vänners reaktioner samtidigt som jag satt och skrattade samtidigt som jag dreglade av förtjusning.

Vissa saker kan jag känna så här i efterhand att jag kanske borde ha väntat med att se tills jag vart lite äldre för en del saker sätter nämligen spår djupt ner i själen och jag tänkte berätta om ett par exempel som jag bär med mig än i dag.


Nr. 3 Candyman Candyman Candyman Candyman Candym...

Alla barn gillar såklart myter och att testa farliga saker. I filmerna om Candyman fick jag lära mig att om man säger just de namnet fem gånger så kommer en hemsk man och delar en på mitten med sin rostiga krok.

När jag såg filmen tillsammans med en bunt jämngamla tjejer försökte jag såklart leka tuff men när jag kom hem hade jag seriösa problem med att kolla i speglar.

Flera gånger försökte jag förmå mig själv att säga Candyman i spegeln på skolans toalett men det gick fan inte.



Candyman är för mig en av dom mest respektingivande skräckfilms karaktärerna någonsin. Med sin sköna outfit och sin mörka stämma skrämmer han mig fortfarande lite när jag ser filmerna (som förövrigt har sjukt bra soundtrack) och jag skulle fortfarande inte våga säga hans namn fem gånger.


Nr. 2 The Shining och Pappa

En sen kväll var jag på besök hos Rickard och vi fick för oss att kolla på The Shining som vi på något vis kommit över på vhs. Vi var nog i 11-12 års ålder och jag minns att vi kollade på filmen med väldigt lågt ljud och dessutom på en minimal tv.

Allt gick rätt bra och vi var mysigt skraja av det psykologiska mästerverket. Sen kom scenen med dom två små flickorna! Jag vart så satans rädd att jag inte visste om jag skulle dö och jag tror faktiskt inte vi vågade kolla klart på filmen.



Påväg hem sprang jag i princip och vända dessutom mig om varannan sekund för att försäkra mig om att ingen förföljde mig. Väl hemma trodde jag att jag var trygg och på den tiden delade jag och lillebrorsan rum så jag kröp ner i understa delen av våningssängen. Alla andra i huset sov och den ända belysningen kom från natten utanför.

Som jag minns det var det ett rätt starkt ljusblått sken i rummet. När jag precis ska somna får jag en sjukt obehaglig känsla i kroppen och öppnar ögonen. Där får jag se pappa lutad över sängen och hans ansikte är helt vitt. Han säger ingenting utan ska förmodligen bara kolla om jag sover för han har säkert hört mig komma hem. För mig kändes det som han stirrade på mig  utan att säga något i minst 10 minuter och han såg rejält obehaglig ut så jag börjar direkt skricka och storbölar.

Den där scenen från The Shining brände sig fast ordentligt för ett par år senare satt jag och kollade på filmen Twister och där finns det en scen då dom är på drive in bio. På denna filmduk rullar inget mindre än The Shining!

Jag börjar såklart grina igen och än idag tycker jag att The Shining är riktigt obehaglig.




Nr. 1 Svart olja i Arkiv X

Arkiv X följde jag så gott jag kunde i 10 års åldern och det var min vän Henrik som tipsade mig om serien. Själv brukade han ensam kolla på den på sena kvällar men det vågade jag inte göra för det var något i introt som gjorde att jag fick rysningar av obehag.

En gång fick jag låna en inspelad kassett med avsnitt som jag missat. Efter att ha sett ett par avsnitt en kväll började jag bli rätt kaxig och tyckte nog att serien mest var bra och lagom skrämmande. Detta höll i sig tills dess att jag såg avsnittet där en dykare sjunker mot botten av havet i en liten ubåt samtidigt som han sträcker sig mot en liten ruta och har svart olja i ögonen.

Den här scenen skrämde mig fruktansvärt mycket och jag vågade inte se Arkiv X på över ett år men som av en slump en tid efter jag sätt avsnittet var jag på ett kalas där man bestämt att vi skulle se på Arkiv X för att höja stämningen och tror ni inte det var exakt det här avsnittet vi skulle kolla på.

När jag efter 1 minut upptäckte att det var det fruktade oljeögon avsnittet fick jag panik och ställde till med värsta scenen. Jag började skrika, rykte ut filmen och vägrade att se en sekund mer. Men att förstöra ett kalas var mitt minsta bekymmer  just då.



Senare har jag tagit reda på att avsnittet förmodligen var 'Piper Maru' och är en del av tredje säsongen av Arkiv X. Skulle någon be mig att se avsnittet idag skulle jag vägra.

___________________________________________________________________

Utöver dessa små exempel som troligen är filmer/serier som dom flesta har sett minns jag hur jag tidigt såg lite sjukare filmer som Men Behind the Sun, Salo, Last House on the Left, Cannibal Holocaust och I Spit on Your Grave. Men dessa filmer såg jag mest med en skräckblandad förtjusning. Jag minns även att det var jag som introducerade mina vänner till den Asiatiska skräckfilms genren med filmer som Ju-On, Dark Water, Audition, Kairo och såklart Ringu.

Om ni har några egna minnen från ni var små som fortfarande skrämmer er eller ger en sådan där äcklig rysande känsla så tveka inte att kommentera!