Ibland förundras man över musikalisk idioti, där en artist kan ta en välkänd låt och med en total hängivenhet slakta den tills man som lyssnar mår så dåligt att man vill kvävas på sina egna spyor.
Jag försökte kvävas på mina egna spyor men filen jag åt till frukost gjorde ett dåligt jobb och nu måste jag göra er uppmärksamma på dessa hädelser till covers.
Om ni nu är en av de personer som klickar först och läser sedan är denna varning rätt bortkastad, men för er andra kan det vara läge att vänta med att se dessa klipp om ni t.ex. nyss ätit eller om ni över huvud taget har någon förkärlek till musik.
För er som kanske inte riktigt greppar det gräsliga i situationen har jag bifogat låtarna i dess originella form, vilket kanske gör det lättare att upptäcka de inte allt för subtila skillnaderna.
Crazy Town - New Noise
Klipp nummer ett är Crazy Towns tolkning av Refuseds New Noise. Ett hardcore epos på fem minuter som fortfarande får kroppen att okontrollerat vilja mosha in i närmsta möbel.
När Crazy Town försöker öka sin creddighet genom att ge sig på New Noise får min kropp inte lusta att mosha, utan snarare lust att slänga sig ner för ett stup med huvudet före i hopp om att minimera den tid jag måste utsättas för denna svåra misshandel av mina trumhinnor.
Take That - Smells Like Teen Spirit
Ni kanske inte trodde det att det gick att skända ett musikaliskt arv på något värre sätt, Take That kommer få er att tänka om.
Visserligen är Smells Like Teen Spirit aningen mer uttjatad, men det gör inte brottet något mindre. Pojkbandsfjollorna i Take That gör här en monstruöst dålig tolkning av Nirvanas rebelliska tonårshymn. Det är så dåligt att jag först trodde att det var en så kallad "shredded" version. Men så är inte fallet, här får vi istället stifta bekantskap med ett band som totalt dräper allt som var bra med grungen, Nirvana och i synnerhet Smells Like Teen Spirit. Man kan förstå varför Robbie Williams lämnade Take That och började en lång karriär som missbrukare istället.
Jag vill också passa på att ge en shoutout till min vän Martin Sjölander. Han är den galne professorn bakom http://www.sjolanderhelpsyou.com/ samt den person som både förgyllt och förpestat min facebook-feed med de klipp som inspirerat detta inlägg.
